Helvete, va jag längtar!
Men Crämen gör allt för att få mig på bättre tankar. Nu sitter hon och pratar på om vad vi ska göra när jag kommer och hälsar på nästa år. Helvete, va jag längtar!
Snart blir det (promenad?) in till stan för att möta upp Frugan. Och när T stängt butiken ska vi gå på bio alla tre.
Pat, "leif" & Crämen
In his face!
Jag hatar min granne! Inte för att jag känner honom, men han irriterar mig precis varje dag. Här har ni orsakerna:
1. Han står upp när han pinkar. Okej, inget ovanligt med det. Men eftersom hans toalett verkar ligga precis ovanför min sovalkov så låter det som att han pissar rakt ner i min säng. Kan vara därför jag drömde att någon kissade på mig??
2. Han möblerar om. Precis NU. I skrivande stund.
3. Han stressade ner mig för trapporna. Fråga mig inte hur han tajmade in det, men han lämnade sin lägenhet samtidigt som jag lämnade min. Och eftersom han sprang så fort ner för trapporna så kände jag mig jagad. Så jag sprang jag med...
(4. Kan ge mig fan på att det var han som började tvätta innan mitt pass var slut också. Isåfall fick han en arg lapp där det stod "Inte ok!". In his face! Eller hur? ...eller kanske inte.)
Inglorious basterds
"Take your wienerschnitzel licking finger and point to what I want to know"
Det blev bio igår med Anders (nej, ingen dejt). Vi såg Inglorious basterds som var väldigt underhållande. Prestentationen av Stiglitz, klockrena oneliners och Mike Myers.
Garvade mer än jag trodde att jag skulle göra. Jag lär definitivt se om filmen!
TRAILER
Tjo!
Det blev en repa till stan för att köpa den där (gigantiska) målarduken. Ska bli kul när jag väl kommit igång med projektet. Åkte till andra sidan stan för att hälsa på Daniel och hämta det mesta av de fåtal grejer jag fortfarande hade kvar i förrådet. Blev kvar några timmar. Käkade mat, lyssna på go musik i hans grymma högtalare och knaprade kakor. Och nu sitter jag och glor på speedway-gp och väntar på läggdags. Imorgon blir det jobb och sedan bio skulle jag tro.
Köpte en basker häromdan förresten. Trivs så bra i den att jag ibland glömmer ta av den, haha.
Eh...hey?
För övrigt finns det en massa goa spelningar jag vill gå på; The Accidents, Tysta Mari (bilden) , Raised Fist (som redan är bokad), In Flames, Anti-Flag... Till exempel.
Mm..mm..mm..
Foto: Rockfoto.nu
Sömn är överskattat
Precis betalt mina räkningar...
...mycket bättre än att ligga klarvaken och vrida å vända på sig i sängen. Ska aldrig mer vända på dygnet! Aldrig! Haha...eller hur...
Dessutom undrar jag vilka 7 psychon(?) det är som redan hunnit läsa min blogg idag (fredag)?!
03:49
Bajs...jag är fortfarande vaken. Fastnade i nått på nätet och jag vetifan vart timmarna tog vägen?! Funderar på att bädda ner mig och fortsätta läsa "White line fever". Eller glo i taket och pilla mig i naveln...
04:31
Hahahahahaha...ahh..Dawsons Creek, usch. Det var fan inte igår. Bra sändningstid för övrigt. Tror jag är övertrött. Testar att lägga mig igen. Gomorron!
Pepptalk
Efter ett pepptalk med mamma kände jag mig redo att skriva ett killer-CV. Än så länge har jag kommit halvvägs. Behöver bara få till ett stycke till och sedan lite finlir och några bilder.
Det är skumt att jag egentligen vetat hela tiden vad jag vill jobba med. Har bara inte fått tummen ur. Istället har jag lagt fokus på annat, sånt som jag borde lagt ner för längesen. Men ja...nu jävlar måste jag ta tag i mitt liv!
Tog en evighet innan jag somnade inatt. Men det berodde egentligen bara på att jag sovit för långt in på dan. Givetvis låg jag och tänkte en del (obs! tänkt, inte grubblat). Fick om och om igen upp den där bilden, från i lördags, i huvet. Något som jag inte orkar bry mig om och bara vill glömma. Det var längesen jag grät så mycket som den natten och jag är tacksam över att Anders letade upp mig ute på stan och gjorde allt för att trösta mig i över en timme.
Det var längesen jag blev tröstad på det sättet eller alls. Han föreslog en promenad, varvade med kramar, lyssnade och gav ärliga svar och nån puss på pannan.
Jag är glad att jag har vänner som han.
Morgonen därpå såg jag ut som en boxare. Svullna ögonlock och röda ögon. Kunderna trodde väl att jag festat för hårt? Men svullnaden gick ner, humöret gick upp och jag åkte hem med ett leende på läpparna..eller snarare ett flin.
Mammas lägenhet ligger uppe på Hemnet. Susig värre!
Uppdatering 02:30;
I det här området var jag f.ö. brevbärare sommaren 2000. Mitt första jobb. Min första lön. Fick typ 3000:- tror jag. Jävla slavarbete! Jag skulle bli brun men veckorna regnade bort och jag hade inget annat val än att skydda posten med min egen regnjacka. Dessutom stukade jag foten i trappen redan första veckan. Och, jag insåg att jag hatade reklam! Behöver jag påpeka att brevbäraryrket inte var något för mig? Men kondis fick jag iallafall!
Medicating dreams
Bortsett från några mindre svackor så mår jag bra, bra, bra! Idag spelar jag sönder Terror Visions "Medicating Dreams" (spotify-länk) och fixar massa skit här hemma. Gubben, som bodde här innan, har dragit i så mycket plugg i badrumsväggen att jag har ont i händerna efter att ha dragit ut 10 stycken. Har gjort en lista på vad som ska göras idag och imorgon. Jag räknar iofs iskallt med att hinna med allt (..typ?) idag.
Uppdatering 19:00; Listan har halverats:
*Måla över spackelfläckarna
*Skriva cv
*Leta jobb
*Leta ny gadd ..letat men inte hittat nån än
*Kolla utbildningar
*Köpa målarduk 100x100 + sprayfärg och annan bra skit jag kan behöva till mitt lilla projekt
*Skriva brev till mormor
Nu ska jag spackla! Haj haj
Förresten så har mamma och pappa vart i farmors hus och röjt lite. De hittade en massa mormorsrutor åt mig! Så pappa undrade om jag ville avsluta farmors projekt. 222 lappar, ca 10x10 cm. Farmor var flitig hon.
Moster Y, vill du hjälpa mig?
Back in the right track
Kom på mig själv med att le när jag gick den lilla biten från spårvagnen och hem idag. Och vet ni? Med tanke på omständigheterna så mår jag oförskämt bra! Faktiskt bättre än på länge.
Perfect is not what I want you to be...
Words and phrases are lining up in my head.
I'm catching my breath before I lay another verse on the table.
I can't sleep in this bed, until I get the words out of head.
(...)
Mistakes and heartaches, deceiving fakes,
We do what it takes to protect ourselves from the demons and the snakes.
Don't underestimate yourself.
You have the strength within, don't sit on the fucking brake.
This is just a wake up call.
Don't think we know them all.
Perfect is not what I want you to be, it's just not me, it's just not me.
Raised Fist - Words an Phrases
Oh yes, biljetten är bokad. 8:e oktober smäller det!
...bra?
Vardagarna går över förväntan. Däremot lär helgen bli tung...
Over n out.
Råger över. Råger ut.
Fortfarande inte somnat...
Jag har fortfarande inte somnat. Smällar man får ta när man envisas med att sova bort halva dan? Om mindre än fem timmar ska jag upp och iväg till jobbet.
Under tiden, ca två timmar, som jag har legat och vridit och vänt på mig har jag givetvis hunnit tänka en hel del. En sak som slog mig är att sist jag var lycklig var för ett år sedan, ganska precis. Allting kändes bra. För första gången i mitt liv bodde jag själv och jag trivdes i nya lägenheten. Cam och Pat bodde kvar i stan, jag planerade tatuering, träffade någon som fick mig att må bättre än jag gjort på väldigt länge, jobbet kändes okej och på det stora hela var jag riktigt nöjd med tillvaron. Jag var lycklig.
Sen vet jag inte vad som hände. Vart fan trampade jag fel? Just nu skulle jag göra vadsomhelst för att känna något alls. Jag är inte arg, inte glad. Då och då blir jag ledsen, men jag kan inte gråta. Större delen av tiden är jag mest bara tom... När blir allt bra igen?
Ska kolla tv, kamma katten, klippa klorna..allt i hopp om att jag blir trött till slut. Har jag tur blir det kanske 2-3 timmars sömn iallafall och det brukar jag klara mig rätt bra på.
Välkommen till istiden...
bättre för dig.
För du stirrar blint och säger att du inte känner nånting,
du känner ingenting.
Välkommen till istiden...
Masshysteri - Istiden
Good morning heartache...
Rancid - Old Friend
Sekunderna efter att jag vaknat får jag en käftsmäll av verkligheten. Illamående och ångest. Mobilen piper till fast klockan bara är halv nio. Det brukar bara vara en person som hör av sig så tidigt. Men när det visar sig vara någon annan blir jag först besviken. Men besvikelsen gick snart över och ersattes med en glad överraskning. Det var syrran som sms:at. Tyckte att jag borde skriva en bok när jag blir stor och syftade på innehållet i den andra bloggen.
Jag svarade och somnade om i hopp om att ångesten skulle försvinna. Vaknade vid ett, kände mig som vanligt. Men det går i vågor. Försöker hålla mig sysselsatt för att slippa sakna och tänka på saker jag kanske hade kunnat göra annorlunda.
Choose life, choose a career...choose a fucking big television
Ingen motivation...
Har försökt komma igång med hjälp av musik. Men inget händer, istället irriterar den mig och jag slutar lyssna. Det är inget bra tecken.
Jag står inte ut med mig själv när jag är sån här. Och om jag inte står ut, vem ska då göra det?
...och nu är jag ledsen igen. Helvetes, jävla berg- och dalbana. Jag vill inte åka mer, jag vill hoppa av!
När jag tänker tillbaka...
När har alkohol löst några problem?
Till en början kändes det bra, men sen gick det snabbt utför. Och nu i helgen insåg jag att det inte ens är gott längre. Jag är less på cider, vin, mjölkdrinkar, Jack o cola, rom o cola... Och bärs kommer nog aldrig bli min grej.
Det blir lite lugnare framöver.
Somna utan problem...?
I våras, när allt va kaos med lägenheten (bland annat), tog jag ångestdämpande. Men under en utekväll i Avesta valde jag bort pillret för att kunna dricka. Vilket misstag! När ångestattacken kom och jag insåg att jag inte kunde ta något piller fick jag panik. Och den enda tanken jag hade i huvudet var "Jag vill dö". Och jag var dessutom helt övertygad om att det verkligen var det jag ville. I flera timmar var det det enda jag tänkte på.
Sen dess har jag vägrat ta dem. De ställer bara till med mer skit än nytta. Aldrig mer! För...
Vad är det för vits med piller som dämpar känslor som ändå måste ut förr eller senare?
Och..
Vad är vitsen med att ta hjälp av sömntabletter som bara får mig att somna men aldrig känna mig utvilad?
So weak...
Once I was stronger than a lion, with an enormous physique.
Now I'm just bleak, desperately trying to shut the leak, to where my life seems to seek.
Raised Fist - My last day
Jag är inte längre så övertygad som jag var i förra inlägget. Det spelar ingen roll att jag haft sällskap av Soffipropp, pratat, promenerat och tvingat i mig mat. Klumpen i halsen försvinner inte och illamåendet vill inte heller ge sig. Varför kan allt inte bara vara bra..?
Promenaden har iallafall gjort mig trött, så jag hoppas på att kunna somna strax utan problem.
Ibland glömmer jag...
Gårdagens fest var lyckad, utgången mindre lyckad. Excet var, som jag trott, inte min grej. Men, jag gav stället en chans trots att en sliskig latino med hästsvans försökte ragga på mig.
-Jag som trodde att jag var mest blingad på hela stället, sa han och syftade på mitt halsband, alla armband och ringar. Jag svarade bara kort och vände mig om. Han fattade ändå inte vinken, utan fortsatte ställa frågor. Hela jag utstrålade ointresse. Jag ville inte bli raggad på. Krogragg kommer aldrig vara min grej.
När vi stod uppe på takterassen och vrålade med i de goa låtarna sneglade folk på oss och höjde ögonbrynen. Shit, vilka stela och tråkiga typer som hänger på Excet?! Inte ens alkohol får dem att slappna av.
Efter knappt två drinkar känner jag hur illamåendet kommer smygande. Jag som aldrig mår illa? Tog mig hem och kröp ner i sängen med bling och klänning och försökte sova. Tanken att aldrig mer dricka slog mig. "Aldrig" är väl dumt att säga men i fortsättningen kommer jag ta det lugnare.
Mobilen ringde och jag önskar att jag inte svarat... Så mycket jag kunde sluppit höra..och säga. Samtidigt var det väl lika bra? Eller..? Jag vet inte. Jag önskar ändå att saker och ting hade tagit en annan vändning, det var inte det här jag hoppades på.
Även om jag knappt skrivit något här så har jag skrivit som en idiot senaste veckan. På lappar, i block, i dagboken, sms som aldrig skickats osv. Både sånt som jag inte velat att andra ska läsa och det som hamnat på den nya, "hemliga", bloggen. Allt som snurrar i huvet måste ut. Och de gamla inläggen har tagits bort. Bakom den där "glada" fasaden fanns så mycket skit. Hade det inte varit för skrivandet (och musiken) så hade jag blivit galen för längesen.
Glöm all deppmusik förresten! Istället drar jag igång Raised Fist och känner att jag kan klara av vadsomhelst.
Jag har vart i deppträsket så många gånger nu att jag väljer att skippa det. Jag måste bara påminna mig själv om att det är onödigt att säcka ihop. Jag klarar mig. Det har jag gjort förr och nu har jag mer back-up än någonsin. Men det finns en person som jag saknar så det gör ont ibland..och det är du Cjämen! Gjattis på födelsedagen jötott!
P.S: I fortsättningen kommer det inte målas på nån glad fasad med poänglösa inlägg. Ska sluta fega, vara mer personlig istället. Skriva av rätt anledning. Känna att jag kan stå för mina ord och inte bry mig om vem eller vilka som kan tänkas läsa. Precis som för nått år sedan. D.S
