26/12
...en tankeställare faktiskt, å jag har funderat på textraderna många gånger. Inte fan kommer jag nån vart om jag tillåter mig själv att må dåligt över nått/nån som jag faktiskt klarar mig bättre utan! Ingen idé att ligga paralyserad och bara glo i taket. Finns så mycket annat att göra, så många andra att träffa!
Idag har jag haft en grym jävla dag. Jobbat snabbt och effektivt och dessutom lyckats hålla humöret uppe nästan hela dan trots all stress. Jag drog raka vägen från jobbet till gymmet å fy satan va jag saknat det där stället. Cyklade som en idiot och tömde huvudet på massa skit. Kändes så äckligt skönt och imorgon ska jag dit igen. Woop woop!
Veckan är full med jobb. Men utöver det blir det en sväng på schtaaan med Nina. Och nyårsfirande med goa människor och stans bästa utsikt! Sen är det inte långt till BMTH lirar på Trägårn. Kanske lyckas jag ta flyget till Lule och får va med på Milous dop i februari?
Boka tatueringstid måste jag göra också, för nu kliar det i kroppen. Dags att köttas, haha. Måste sitta i stolen och känna den där nålen i huden igen! Jag har andra planer också; ny frippa å grejjer. Nu jävlar blire åka av!
Dan före julafton fick jag äran att va barnvakt åt syrrans grabb. Han gör mig alltid på bra humör! Vi kollade julkalendern, Charlie & Lola, fikade och så filmade jag givetvis Leon när han sjöng och hoppa runt. Här är ett (av många) klipp:
21/12
Första halvan på 2010 började så jävla bra. Men mot slutet av sommaren blev allt bara skit. Folk gick bort alldeles för tidigt och alldeles för hastigt. Ingen mådde bra och det har satt sina spår...
Aldrig har jag haft en så stark känsla av att vilja men inte kunna hjälpa. Aldrig heller känt mig så maktlös. Låg vaken om nätterna med dödsångest. Ville inte vara ensam, men samtidigt inte heller träffa någon. Martin var den enda jag släppte in. Han drog med mig ut på stan, slog mig i minigolf och fick mig helt enkelt på bättre tankar (jag kommer sakna det). Och jag började må bra igen. Slog bort det jobbiga. Men jag tänkte, och tänker, på er ofta... Aldrig någonsin vill jag uppleva en sån förlust.
Men så fort jag tagit mig ur skiten dök det upp något nytt. Hela hösten har varit fylld av handlösa fall och jag har fått kämpa som fan för att inte gå ner mig eller ge upp. Aldrig nånsin har jag stått upp för mina åsikter som för bara någon månad sedan. Och att få svart på vitt att mamma och pappa tycker att jag gjort rätt och är stolta över mig kändes stort. Jag är stolt över den jag är, över den jag blivit.
Långt ifrån perfekt, men jävligt grym ändå!
Nu är det så där jobbigt tungt igen...
I söndags fick jag ett "återfall". Vaknade klockan 6 och kunde inte somna om, trots att jag bara sovit fyra timmar. Jag lämnade inte sängen på flera timmar men lyckades peta i mig lite "frukost" vid tvåtiden. Sen tillbaka i sängen igen. Efter att ha legat vaken i sängen i 19 timmar (sååå ovärt!) däckade jag utan större problem.
Om det är nått jag kommer att ångra när jag är gammal och döende så är det gårdagen, att jag slösade bort ett dygn med att bara må skit. Att knappt äta alls på ett dygn gör att kroppen ger dig en käftsmäll dan därpå. Jag höll på att både svimma och spy när jag stod i duschen imorse.
Men jag har repat mig nu, blir jävligt ledsen till och från..och matlusten har inte riktigt hittat tillbaka. Men jag vet att jag fixar det här. Precis som för ett år sen.
Efter allt skit som varit borde det ju vända nu?!
Fick julklapp av Frugan, hon e för go! <3 Här kommer ett klipp från vår hjultripp:
19/12
Det blir en så kallad underblogg som är lösenordsskyddad.
Den mer privata delen av bloggen hittar du här och lösenordet får du av mig.