Home is where your heart is
Känner, just nu, för att bara lämna den här stan. För fem år sedan kändes den stor nu känner jag mig bara instängd. När inget blir som jag vill eller tänkt dyker alltid tanken på att fly fältet upp. Jag börjar vrida och vända på mig, letar efter alternativ.
När fan är det tänkt att jag ska hitta hem? Kunna känna mig lugn och tillfreds med mig själv och mitt liv. Och somna utan problem.
Bloggen läggs på is under kommande veckan. Fem dagar jobb, de övriga två lär ägnas åt gym, jobbsök och något random tavelprojekt.
Bild: Privat
En karta Zolpidem, tack
..jag var en tjock unge! *uppdaterad 27/1*
Det blev gymmet både igår och idag. Idag testade vi dessutom nya maskiner och jag tränade muskler som inte ens verkar existera (axlar, underarmar och mellan skulderbladen). Jag försökte ta i men det är fan svårt när man inte har några muskler att ta i med!?
Efteråt var det knappt att jag orkade tvätta håret, jag kunde inte heller luta mig på armarna när jag satt i bastun. De kändes bara som spagetti, haha.. Fan va illa egentligen.
Imorgon blir det jobb och sedan ut och käka grekiskt med hela gänget.
Onsdag äre jobb igen och sen gymmet.
På torsdag lirar UK Subs på Henkan. Big suck..jobb och gym istället för att gå på go gammelpunk. Skulle väl kunna gå själv, men jag har gjort det förr och det blir liksom inte samma sak.
På fredag hoppas jag på utgång. Sweet! Den här gången lär det bli Schticky.
Pappa langa över lite gamla bilder till mig häromdagen. Här är en av dem, förmodligen från -84. Jag var en tjock unge! :)
Efteråt var det knappt att jag orkade tvätta håret, jag kunde inte heller luta mig på armarna när jag satt i bastun. De kändes bara som spagetti, haha.. Fan va illa egentligen.
Imorgon blir det jobb och sedan ut och käka grekiskt med hela gänget.
Onsdag äre jobb igen och sen gymmet.
På torsdag lirar UK Subs på Henkan. Big suck..jobb och gym istället för att gå på go gammelpunk. Skulle väl kunna gå själv, men jag har gjort det förr och det blir liksom inte samma sak.
På fredag hoppas jag på utgång. Sweet! Den här gången lär det bli Schticky.
Pappa langa över lite gamla bilder till mig häromdagen. Här är en av dem, förmodligen från -84. Jag var en tjock unge! :)
...innan det tog en ordentlig jäkla fart med cd, minidisc och mp3
Jurassic park-kepan bakofram, senaste(?) glajjerna, fejkciggen och den obligatoriska midjeväskan (aka "magsäcken").
En jävligt hipp musikjunkie redan då, haha.
I brist på annat att göra en lördagkväll fördriver jag tiden med att lyssna på Guns n Roses - "Appetite for destruction".
Visste ni att det var den absolut första CD-skivan jag tjacka? Tror fan det var i Täby centrum. Och jag valde mellan "Appetite.." och nån M. Jackson-platta.
Jag var nio eller tio bast och Guns n roses var mitt favoritband just då. "Welcome to the jungle" spelades på repeat (när jag väl hittade den funktionen, till min pappas stora förtvivlan. Jag minns att han definitivt inte ville visa mig hur jag skulle gå till väga för att kunna spela samma låt om och om igen).
Min musiksmak liknar mer pappas än mammas. Men besattheten att lyssna sönder en låt kommer helt klart från mamma, haha.
Tio bast, med en sprillans ny stereo som var tre våningar hög; CD, radio och kasett. Jag fullkomligt älskade den! Jag gjorde en massa blandband som jag kunde ta med mig och lyssna på i nån av alla mina freestyles. Dem avverkade jag för övrigt på löpande band.
Minns att min fina vita freestyle låg och tryckte tillsammans med ett halvruttet päron i min ryggsäck i säkert ett dygn innan det slog mig att jag kanske borde skilja dem åt. Jag lyckades aldrig riktigt få bort alla de där päronresterna och snart hade jag införskaffat ännu en halvsunkig freestyle. För det var aldrig någon riktigt bra kvalla på de där billiga klumpiga plastprylarna. Och fy fan för ljudet som strömmade in i öronen när batterierna började sega ur! Det var ångest om nått.
Jag kunde spendera en hel dag med att sitta och lyssna på radio och försöka få med alla goa låtar på kasett. Det var ett hårt jobb! Men jävlar va kul det var. Ljudkvallan var visserligen kass, men på den tiden visste jag ju inte bättre. Och nu skulle jag aldrig kunna tänka mig sitta och spola tillbaka i en evighet bara för att få höra låten en gång till. Fatta vilket tålamod man hade då..innan det tog en ordentlig jäkla fart med cd, minidisc och mp3?!
Nu ska jag fimpa datorn och bädda ner mig för att fortsätta läsa Slash's biografi. :)
Min nya favorit; Högtryckstvätten
Tro det eller ej, men jag börjar fan få armmuskler (vilket jag aldrig haft innan!). Känns jävligt bra. Sen om det beror på själva träningen eller ansträngningen som krävs för att hålla i högtryckstvätten efter träningen som gett det här resultatet, det vet jag faktiskt inte. Kanske en kombo?
I början (nu låter det som att jag tränat i flera år) pallade jag knappt att cykla i 10 minuter. Nu kör jag på i 15 och sen direkt på rodden i 5-10 minuter. Sen går jag på lagom stumma ben bort till maskinerna. Idag blev det ben, mage och armar. Och det enda jag egentligen tänker på när jag sitter där är muskler och belöningen efteråt; högtryckstvätten!
Duscharna på det där stället är helt galna, och jag gillart! Jag och Fisen brukar skoja om dem. Eller..det är väl snarare jag som står där och viftar med munstycket och låtsas som att det är sånt jäkla tryck att jag måste försöka mota bort den med bägge händera.
På söndag kör jag igen, längtar faktiskt. Vem hade trott att jag någonsin skulle längta efter att få träna?! Inte jag iallafall.
I början (nu låter det som att jag tränat i flera år) pallade jag knappt att cykla i 10 minuter. Nu kör jag på i 15 och sen direkt på rodden i 5-10 minuter. Sen går jag på lagom stumma ben bort till maskinerna. Idag blev det ben, mage och armar. Och det enda jag egentligen tänker på när jag sitter där är muskler och belöningen efteråt; högtryckstvätten!
Duscharna på det där stället är helt galna, och jag gillart! Jag och Fisen brukar skoja om dem. Eller..det är väl snarare jag som står där och viftar med munstycket och låtsas som att det är sånt jäkla tryck att jag måste försöka mota bort den med bägge händera.
På söndag kör jag igen, längtar faktiskt. Vem hade trott att jag någonsin skulle längta efter att få träna?! Inte jag iallafall.
Nämen...?!
Vilken söt hårdrockare!
Vem hade trott att jag nånsin skulle bli förtjust i en långhårig snubbe som åker hoj?!
Inredaren Pontus Djaneieff och hårdrockaren Daniel i gårdagens avsnitt av Roomservice.
Har inte fått nått gjort idag. Känns som att jag inte orkar eller vill göra något annat än att sova. Och när jag väl är vaken är jag gråtfärdig. Eller så blir jag trött någon timme senare och somnar igen. Något är fel..?
Efter mycket om och men lyckades jag klä på mig och ta en sväng till apoteket och lämna in min ångestdämpande medicin. De där pillrena kommer jag verkligen inte att sakna.
Imorgon måste jag komma upp ur sängen och iväg till gymmet!
"...och jag hade aldrig klarat dom där åren om vi inte träffat varandra"
Sitter i en ABC-förort och lyssnar på senaste favoritlåten som Adam (Tysta Mari) smugit upp på en väldigt anonym Myspace-sida. Låten utan namn hittar du här.
Tänkte bara...
...säga att jag tagit mig i kragen och insett och kanske till och med accepterat att jag kommer få leva med mina svackor. Även om det känns som att jag inte orkar leva med varken dem eller mig själv emellanåt så vet jag att jag tar mig upp och ur skiten, varje gång.
Jag hamnar "där nere" (om jag undviker ordet depression?! ..pfft?!) oftare än förut, men svackorna varar inte lika länge.
Som jag nämnt tidigare har jag valt att skita i mina piller. Jag vill kunna fungera utan dem och det har jag försökt göra klart för den läkare jag prata med sist (lik förbannat skickade hon hem mig med två recept!).
Inte undra på att folk tar livet av sig. Man får ju ingen hjälp ens när man ber om det (4 ggr nu), eller när någon annan ber om hjälp åt en. Det känns som att jag aldrig blir tagen på allvar. Känns som att jag alltid får klara mig själv...
Senaste veckan har jag gjort följande:
1) Jag har vart på apoteket och hämtat ut en sån därn påse man ska slänga medicin i. Har knött ner precis allt jag inte orkar se mer! Ska lämna in skräpet vilken dag som helst.
2) Fixade ett klippkort på Friskis nyligen, jag har nämligen börjat gymma. Något som får mig att må bra mycket bättre än ett litet piller. Inom loppet av en vecka har jag varit där 4 ggr. Sliter som fan på bl.a. cykel/roddmaskin med Raised Fist i öronen. (En musikjunkie, som pappa kallar mig, behöver go musik för att komma igång ju). Rodd är för övrigt rätt kul, men jag behöver ett par handskar.
3) Siktet är inställt på nytt jobb. Jag kan inte vara kvar när de jag tycker om att jobba med hela tiden försvinner. Jag har jobbat där i snart fyra år. Hela jag skriker efter något nytt, samtidigt som jag har varit för bekväm/lat/skraj för att leta efter något annat.
På vägen hem idag insåg jag, för femtielfte gången, att jag inte kan fortsätta leva på en deltidslön.
"När ska det bli något av mig..?"
4) Fått till en någorlunda bra dygnsrytm (med undantag för inatt) och ätit bra mat! Skippat datorn och TV:n och läst istället (håller fortfarande på med Slash's självbiografi). Dessutom har jag ägnat mer tid åt Nova. Inte bara för att hon varit sjuk utan även för att jag känner att jag haft mer ork nu.
Trodde aldrig att vi skulle bli så tajta som vi varit de senaste året, med tanke på hur skeptisk hon var när jag hämtade henne i Nyköping vintern 2005. Min baby!
5) Håller mig borta från allt som kan innebära kärleksbekymmer. Just nu orkar jag inte engagera mig i någon. Eller orka skulle jag väl kunna göra. Handlar kanske mer om rädsla än ork. Naiviteten har iallafall bytts ut mot en halvbitter, skeptisk intsällning med stora svårigheter att lita på någon.
6) Bokat in roliga grejer att se fram emot! Det lutar åt UK subs 28:e, Mad Sin i slutet på februari och tatuering (se bild) 11:e mars.
Jag hamnar "där nere" (om jag undviker ordet depression?! ..pfft?!) oftare än förut, men svackorna varar inte lika länge.
Som jag nämnt tidigare har jag valt att skita i mina piller. Jag vill kunna fungera utan dem och det har jag försökt göra klart för den läkare jag prata med sist (lik förbannat skickade hon hem mig med två recept!).
Inte undra på att folk tar livet av sig. Man får ju ingen hjälp ens när man ber om det (4 ggr nu), eller när någon annan ber om hjälp åt en. Det känns som att jag aldrig blir tagen på allvar. Känns som att jag alltid får klara mig själv...
Senaste veckan har jag gjort följande:
1) Jag har vart på apoteket och hämtat ut en sån därn påse man ska slänga medicin i. Har knött ner precis allt jag inte orkar se mer! Ska lämna in skräpet vilken dag som helst.
2) Fixade ett klippkort på Friskis nyligen, jag har nämligen börjat gymma. Något som får mig att må bra mycket bättre än ett litet piller. Inom loppet av en vecka har jag varit där 4 ggr. Sliter som fan på bl.a. cykel/roddmaskin med Raised Fist i öronen. (En musikjunkie, som pappa kallar mig, behöver go musik för att komma igång ju). Rodd är för övrigt rätt kul, men jag behöver ett par handskar.
3) Siktet är inställt på nytt jobb. Jag kan inte vara kvar när de jag tycker om att jobba med hela tiden försvinner. Jag har jobbat där i snart fyra år. Hela jag skriker efter något nytt, samtidigt som jag har varit för bekväm/lat/skraj för att leta efter något annat.
På vägen hem idag insåg jag, för femtielfte gången, att jag inte kan fortsätta leva på en deltidslön.
"När ska det bli något av mig..?"
4) Fått till en någorlunda bra dygnsrytm (med undantag för inatt) och ätit bra mat! Skippat datorn och TV:n och läst istället (håller fortfarande på med Slash's självbiografi). Dessutom har jag ägnat mer tid åt Nova. Inte bara för att hon varit sjuk utan även för att jag känner att jag haft mer ork nu.
Trodde aldrig att vi skulle bli så tajta som vi varit de senaste året, med tanke på hur skeptisk hon var när jag hämtade henne i Nyköping vintern 2005. Min baby!
5) Håller mig borta från allt som kan innebära kärleksbekymmer. Just nu orkar jag inte engagera mig i någon. Eller orka skulle jag väl kunna göra. Handlar kanske mer om rädsla än ork. Naiviteten har iallafall bytts ut mot en halvbitter, skeptisk intsällning med stora svårigheter att lita på någon.
6) Bokat in roliga grejer att se fram emot! Det lutar åt UK subs 28:e, Mad Sin i slutet på februari och tatuering (se bild) 11:e mars.
Juergen Eckel, Conspiracy Inc.
Fortsätter jag så här kan det väl inte bli annat än bra? Bättre...? Bäst...??
Jag är så jävla less...och ledsen
...orkar inte blogga. Orkar ingenting. Samtidigt är jag rastlös som fan. Jag vill att det ska hända något. Något bra. Som får mig att må bra. För jag pallar inte att ständigt vara nere och låtsas som att allt är ok.
...Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
...Om jag hade lite hjärta att dela med mig
...Om jag hade lite kärlek så var den till dig