...

En av barndomens gitarrhjältar gick bort inatt. Gary Moore blev 58 år...

Hur mycket jag än försökte stå emot (ja, jag kallade hans musik för något så nedvärderande som "pappa-musik") så tyckte jag ändå om många av hans låtar. Pappa lirade, som sagt, nästan alltid Moore i bilen. Det var sällan vi lyssnade på något annat än honom när vi åkte upp till farmor i Avesta. Låtarna fastnade, jag spelade gitarr på bilbältet och sjöng "a-how-how-how!!" till "Texas strut".
   Och när vi kom hem till mamma igen och öppnade ytterdörren möttes vi oftast av Garys ballader som strömmade ut ur stereon. Fattar ni vilken hjärntvätt det här var?! Och dom har lyckats för det händer ofta att jag letar upp hans låtar och sitter å lyssnar nån
timme. Tack vare mina föräldrar och Mr. Moore har jag lärt mig uppskatta blues/rock.

---

The Loner;


Always gonna love you;


The stumble;