...

Fan ta er som inte läser vartenda ord och kollar noga på alla bilder och länkar för det här inlägget tog säkert 4-5 timmar att göra, sammanlagt! Enjoy.. ;)

Ich bin ein Berliner. Dag för dag. "So comes it here"...
 

---

SÖNDAG: Avresa, ankomst och kroghäng ("Franken" was the shit!)
Vi lämnade ett ösregnigt Sverige och efter en timmes flygresa landade vi i utkanten av Berlin. Och det var en lättnad kan jag säga för jag är uppenbarligen flygrädd. Iallafall med ett gäng fjortisar bakom mig som sitter och skriker i luftgroparna. Inte för att groparna var så många (typ en) men det räckte för att jag skulle bli nojig och få handsvett. Fisens lillasyster, Frida, mötte oss på flygplatsen och vi fick uppleva Tysklands avancerade kollektivtrafik. Efter många byten kom vi fram till huset på Spanische allee i Schlachtensee och fick träffa Dauko (Fridas kompis).
Området var riktigt mysigt, lummigt och lite sömnigt. Och en massa maffiga hus.

Vi dumpade våra väskor och tog pendeln inåt stan. Jag envisades med att upprepa namnen på stationerna. Vid Rathaus Steglitz hoppade vi av och efter mycket letande efter något billigt ställe att käka på hamnade vi på Subway. Väldigt tyskt, inte. ;)

Vi drog vidare för att leta upp nån go krog. Efter mycket letande och en massa graffiti-fotograferande hamnade vi på någon rockpub, Franken, i Westkreuz. Hade jag haft mer tid i Berlin hade jag definitivt hängt här mer. Jag älskade musiken och bilderna/målningarna/inredningen.
Dessutom plockade vi på oss en massa roliga flyers på klubben SO36. Jag tänkte använda dem till min tavla.

---

   
Regnigt Landvetter. Jakob Kaiser Platz var en av många hållplatser/stationer. Kartan användes flitigt.

   
Nikolassee station. Min sovplats. Och en massa graffiti, denna bilden tagen på Westkreuz station.

  
Vi letade efter en lämplig pub, på vägen fotade vi...graffiti. ;) Frida visar hur nära tanten suttit på tåget några minuter innan. Sofia kollar sina bilder innan vi släcker lampan.

---

MÅNDAG: Fem timmar Berlin-historia.
Uppe tidigt och en promenad till närmsta affär, Aldi. En sunkig barackbyggnad med Lidl-liknande varor och en tjurig kassörska. Efter frukosten bar det av in till västra Berlin där guiden James, från New Berlin, mötte upp oss och ett par andra turister. Han tog oss med till Pariser Platz. Där blev vår lilla grupp med ens större. James guidade oss i närmare fem timmar. Han visade historiska byggnader runt om i stan. Han var den bästa guiden jag någonsin mött. Det märktes att han brann för det här och han blandade fakta med egna åsikter och skämt/ironi. Turerna med New Berlin (som är en del av New Europe) har inget satt pris, istället får man själv avgöra vad man tyckte att turen var värd. Jag och Fisen gav 30 Euro ihop, medans andra lämnade småmynt vilket irriterade mig. Killen var påläst och grymt duktig. Han har släpat runt oss genom halva stan i fem timmar och folk ger honom lite växel?!

Vid ett tillfälle ställde han sig på en parkering och pratade på ett bra tag innan han sa; "Ni kanske undrar varför vi står på en sunkig parkering?..jo, det var nämligen här Hitler dog. Det var här han hade sin bunker". På ett sätt var det en besvikelse att en så pass historisk plats inte bevarats. Men samtidigt kan jag förstå att man röjt undan skiten. Att göra det till en grej hade förmodligen gjort det till en mötesplats för folk med jävligt skev syn på människor. En mötesplats för Hitler-entusiaster.

Checkpoint Charlie var för övrigt en besvikelse. Ruskigt turistigt.

Turen gick som följer;
• Pariser Platz
• The Brandenburg Gate
• The Reichstag
• The new Holocaust Memorial
• The Site of Hitler’s Former Bunker
• Luftwaffe HQ
• The 17. June Memorial
• The Berlin Wall
• The Former SS Headquarters
• Checkpoint Charlie
• The Former Red Light District
• Gendarmenmarkt
• Bebelplatz
• The Book Burning Memorial
• The Old Royal Boulevard
• Neue Wache
• The TV Tower
• Museum Island

Trötta, frusna och nöjda begav vi oss "hemåt". Där bjöd Frida på vegetariska, jättegoa, burgare och klyftpotatis. Hon hade dessutom köpt ett jättegott vin från Biomarkt (ekologisk affär). Det var som läsk! Och lika lättdrucket.
Några timmar senare sov vi som grisar!

---

   
Cloo!! Lummiga Schlachtensee. Sofia och jag är pepp på femtimmarspromenad i Berlin!

  
Brandenburger Tor. Guiden James. Och The new Holocaust Memorial.

   
Först såg det bara ut som ett vanligt hus med graffiti och klotter. På närmre håll ser man märken efter kriget. Berlinmuren och Museum Island.

---

TISDAG: Marknad, kunglig falafel och Berlinmuren. +Natten vi helst glömmer.
Det bar av till den turkiska marknaden i Kreuzberg. Vi provade Turkish Delight och nått slags litet knyte med ris i bland annat. Sen blev vi vrålhungriga och försökte hitta falafelstället Dauko pratat om. Med hjälp av Frida och en, vid det här laget ganska sliten karta, hittade vi till slut "King of falafel". Och det var helt klart värt allt letande! Jag har aldrig käkat så god falafel i hela mitt liv! Falafeln jag brukar köpa här hemma är bara skit i jämförelse. 
Den lilla kvinnan som ägde stället(?) tillsammans med sin man lindade in ruccola, falafel, hummus, yoghurt och lite grönsaker i libabrödet, schweinigt gott! Här hemma får man ju bara massa vitkål och torr falafel. Ska ni till Berlin så är det fan här ni ska äta! Helst varje dag!

Med mat i magen drog vi till Berlinmuren, eller East Side Gallery som det kallas. Det blev många foton längs med den 1,3 km långa muren. Efter det värmde vi oss på ett litet café i Friedrichshain. De hade en massa olika varianter på varm choklad, jag testade en med kanel. Och jag garanterar att det kommer va kanel i min choklad i fortsättningen, att jag inte tänkt på det tidigare?!

Sen drog vi hem, tryckte i oss lite pizza och försökte ladda upp inför en utekväll. Ingen verkade speciellt pepp. Eller jo, det skulle vara Frida då haha. Först letade vi på nätet efter nått gött ställe och hittade ett par stycken och strax efter tolv drog vi ut.
Först missade vi bussen och fick gå till stationen. Alldeles för långsamt tydligen för när vi kom fram missade vi precis tåget också. Efter en lång kvart i kylan kom nästa tåg som tog oss in till stan. Men när vi skulle byta till U-bahn (=tunnelbana) hade dem slutat gå för dan. Istället irrade vi runt på Alexzanderplatz i hopp om att få tag i buss eller spårvagn.
Vi hamnade på en vagn till slut, brevid en grinig gubbe som tyckte att vi pratade för mycket. Han satt och halvsov men då och då sneglade han mot oss, suckade och smackade med munnen och gjorde gester. Är det något som tyskar stör sig extremt mycket på så är det när folk pratar i kollektivtrafiken?! Jäklar va tjuriga vissa blev.
Vi hoppade av vid vad som kändes som en random hållplats bara, någonstans i Friedrichshain. Vid det här laget hade det gått två timmar sen vi stack hemifrån och partyhumöret ville inte riktigt infinna sig.
Vi hittade inte stället vi skulle till istället blev det ostbågar och en vinare från närmsta kiosk och en lång väntan på vagnen som skulle ta oss tillbaka till Alexzanderplaz.
Vid tretiden lyckades vi hitta en buss som tog oss hela vägen till Spanische Alee. Och det var bara ren och skär tur. Bussresan tog en timme och vi roade oss med någon slags namnlek för att få tiden att gå.
Allt som allt hade vårt äventyr tagit fyra timmar från dörr till dörr. Det var så illa att jag till och med förträngt det redan nästa dag.

---

  
Sprit kunde man köpa vart som helst. Här i en liten kiosk nere i tunnelbanan. Turkiska marknaden. Skivaffär?! ;)

  
Fisen och Frida, bilden som fick oss att garva. Frida ser så skeptisk ut. Kartan kom fram när vi letade efter "King of falafel". Fisen tog också kort, närmare 700-800 bilder skulle jag tro!

  
Frida petar på TV-tornet. Kalle Anka-målning precis i slutet (?) av Berlinmuren. En av favoritmålningarna på muren var den röd-svarta med dragkedjan.

  

Fler favoriter...

  
Frida och Sofia precis vid starten på East side gallery. På andra sidan vägen var det någon som hjärtade Berlin. Sedan bar det av inåt Friedrichshain och jag fotade någon random butik. Jag är lagom pepp innan utgången. ;)

---

ONSDAG: Katedralen och Friedrichshain.
Lite sega efter nattens...resande tog vi det något lugnare under onsdagen. Vi kikade på Kaiser Wilhelm-katedralen vid Zoologischer Garten. Sen var tanken att vi skulle göra Friedrichshain. Eftersom vi hört så mycket om stadsdelen hade vi höga förväntningar. Jag hoppades på mysiga gator och massa graffiti och lite mer alternativa affärer. Men det kändes mest som en lång promenad längs Frankfurter Allee och ett evigt letande. Vi gick upp på tvärgator i hopp om att hitta "gömda" butiker. Vi hittade Puke Music och String tanga, haha. Sen gav vi oss in till Alexzanderplaz för att kolla läget mitt i city. Vi undvek butiker som ZARA, H&M och NewYorker och försökte hitta något lokalt istället. Men då bestod utbudet nästan enbart av tantkläder... 
Vrålhungriga hamnade vi inne på nån mataffär vid Zoo som var relativt stor. Där kladdade jag på en 3-litare Jack Daniel's och tallade väl lite på den gigantiska Vodka-flarran också.
Är det nått jag saknar med Berlin så är det billig och lättillgänglig alkohol, bland annat. ;)
Vi köpte med oss en massa gott hem och spenderade kvällen med att kolla på film uppkrupna på våra madrasser. Mys!

---

   
Katedralen. Och sedan Freidrichshain där Puke Music låg (sista bilden).

---

TORSDAG: Koncentrationslägret Sachsenhausen.
Upp tidigit och möta upp Louis från New Berlin utanför Dunkin' Donuts vid Zoologischer Garten. Och precis som James, tog han oss med till Pariser Platz. Han lämnade över oss i händerna på Paulo som skulle visa oss Sachsenhausen (bilder). (Paulo var för övrigt rätt snygg..).
Det blev nästan en timmes tågresa ut till Oranienburg och efter ett snabbt mellanmål på stationen gick vi ett par kilometer till koncentrationslägret, Sachsenhausen.
Jag trodde att jag skulle känna obehag av att gå runt på en plats där det hänt så mycket hemska saker. Men de flesta barackerna var borta. Fanns bara två kvar. Det var relativt små rum. Trevåningssängarna som männen sov i var smala och Paulo berättade att fångarna sov tre pers i vardera säng, alltså 9 pers/trevåningssäng?! De hade exakta tider då de fick gå på toaletten och äta. De fick dessutom bara gå på toaletten två gånger om dagen. Och dagligen blev någon ihjältrampad i kaoset när alla skyndade till toaletten.
Och om någon dog i samma säng under natten var man tvungen att ta med kroppen till uppräkningen. För fattades det någon när fångarna skulle räknas så sågs det som ett rymningsförsök. Vakterna tog snabbt reda på vilken barack, vilken säng och vem som delade den med den som gått bort under natten. Straffet för att inte ta med den döde till uppräkning var hängning.
Hängdes gjorde man mitt i barackområdet, så att alla skulle få se vad som hände med de som inte gjorde som det var bestämt. Och det var fångarna som fick utföra hängningen.
Sachsenhausen var inget dödsläger utan ett arbetsläger. Men det utesluter inte att flera tusen människor avrättades där. Vi fick se Station Z där de hade avrättat sovjetiska soldater på löpande band.

Det som gjorde störst intryck på mig var först grinden med den klassiska frasen "Arbeit macht frei". Men när vi gick ner i källaren i obduktionshuset(?) mådde jag illa. Sofia och Frida kände sig inte heller helt okej där nere. En trappa upp fick jag svar på något jag gått och funderat över under guidningen, nämligen om de gjorde något speciellt med folk som var tatuerade.
De som hade tatueringar dödades och tatueringen sparades antingen i en burk med någon slags vätska (alkohol?) eller så torkades skinnet.
Det är så svårt att försöka förstå hur sånna galningar tänker. Varför vill man spara torkat människoskinn..?
Man fick inte fota inne i byggnaderna, men för att ge er (som orkat läsa hela skiten) en bild av hur det såg ut där inne har jag letat upp några bilder. (Klicka här)

---

Tåget från Oranienburg gick hela vägen hem till Nikolassee. Vi spenderade resten av kvällen med att äta gott, se en film och tjöta i köket allihop.

---

  

Paolo (skägget) visar en översikt över lägret och pekar ut vilka byggnader vi kommer titta närmre på. Ett av många vakttorn. Ingången till sachsenhausen. "Arbeit macht frei"...vilken ironi...

   
Ingen idé att försöka rymma. Endast två baracker fanns bevarade, här inne trängdes hundratals män. Sista bilden..huset som gav oss the creeps. Jag mår illa bara jag tänker på det/ser bilden. För att se hur det såg ut inne i byggnaden, klicka här.

---

FREDAG: Hemresa och bagage på vift.
Flygresan hem, utan fjortisar som skrek, kändes mycket mer avslappnad. Eller ja, så avslappnad jag kunde bli med den där äckliga hiss-känslan när man lyfter och landar. Handsvett fick jag iallafall och det får jag aldrig annars.
Förgäves stod vi vid bandet och väntade på väskorna som aldrig kom. Fisen ringde lite senare på eftermiddan och berättade att våra väskor fastnat i Berlin. Borsett från tandborsten, mobilladdaren och usb-kabeln så saknade jag inte direkt nått.

---

Slutligen ett stort tack till Dauko som gav oss tak över huvet och Frida som hjälpte oss runt då och då!

P.S: Väskan hittade hem idag! D.S