...

Igår, när jag verkligen ville gråta, så kom det aldrig några tårar. De kom nu ikväll istället. Och mitt i gråten ringer mamma. Läskigt vilken tajming hon hade. Jag är nog ganska bra på att förtränga en del saker, precis som andra, genom att hålla mig sysselsatt.
Är man på bra humör är det enkelt att tro att man är likgiltig inför de jobbiga situationerna. Men när jag är ensam längre perioder så kommer just de där jobbiga ikapp. Och med ens så saknar jag det där vi hade som var bra. Saknar det som fan...