Pepptalk

Efter ett pepptalk med mamma kände jag mig redo att skriva ett killer-CV. Än så länge har jag kommit halvvägs. Behöver bara få till ett stycke till och sedan lite finlir och några bilder.
Det är skumt att jag egentligen vetat hela tiden vad jag vill jobba med. Har bara inte fått tummen ur. Istället har jag lagt fokus på annat, sånt som jag borde lagt ner för längesen. Men ja...nu jävlar måste jag ta tag i mitt liv!

Tog en evighet innan jag somnade inatt. Men det berodde egentligen bara på att jag sovit för långt in på dan. Givetvis låg jag och tänkte en del (obs! tänkt, inte grubblat). Fick om och om igen upp den där bilden, från i lördags, i huvet. Något som jag inte orkar bry mig om och bara vill glömma. Det var längesen jag grät så mycket som den natten och jag är tacksam över att Anders letade upp mig ute på stan och gjorde allt för att trösta mig i över en timme.
Det var längesen jag blev tröstad på det sättet eller alls. Han föreslog en promenad, varvade med kramar, lyssnade och gav ärliga svar och nån puss på pannan.
Jag är glad att jag har vänner som han.

Morgonen därpå såg jag ut som en boxare. Svullna ögonlock och röda ögon. Kunderna trodde väl att jag festat för hårt? Men svullnaden gick ner, humöret gick upp och jag åkte hem med ett leende på läpparna..eller snarare ett flin.


Mammas lägenhet ligger uppe på Hemnet. Susig värre!

Uppdatering 02:30;
I det här området var jag f.ö. brevbärare sommaren 2000. Mitt första jobb. Min första lön. Fick typ 3000:- tror jag. Jävla slavarbete! Jag skulle bli brun men veckorna regnade bort och jag hade inget annat val än att skydda posten med min egen regnjacka. Dessutom stukade jag foten i trappen redan första veckan. Och, jag insåg att jag hatade reklam! Behöver jag påpeka att brevbäraryrket inte var något för mig? Men kondis fick jag iallafall!


Vad tycker du?

Vad tycker du?:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback