...

Det är jobbigt när verkligheten kommer ikapp. Jag har mått bra som fan. Men tanken på att det gick så fort att ersätta mig med någon annan gör sig påmind hela tiden. Det tar på självförtroendet (som om jag hade nått till att börja med?).
Men Crämen gör allt för att få mig på bättre tankar. Nu sitter hon och pratar på om vad vi ska göra när jag kommer och hälsar på nästa år. Helvete, va jag längtar!

Snart blir det (promenad?) in till stan för att möta upp Frugan. Och när T stängt butiken ska vi gå på bio alla tre.

Pat, "leif" & Crämen