Tänkte bara...
...säga att jag tagit mig i kragen och insett och kanske till och med accepterat att jag kommer få leva med mina svackor. Även om det känns som att jag inte orkar leva med varken dem eller mig själv emellanåt så vet jag att jag tar mig upp och ur skiten, varje gång.
Jag hamnar "där nere" (om jag undviker ordet depression?! ..pfft?!) oftare än förut, men svackorna varar inte lika länge.
Som jag nämnt tidigare har jag valt att skita i mina piller. Jag vill kunna fungera utan dem och det har jag försökt göra klart för den läkare jag prata med sist (lik förbannat skickade hon hem mig med två recept!).
Inte undra på att folk tar livet av sig. Man får ju ingen hjälp ens när man ber om det (4 ggr nu), eller när någon annan ber om hjälp åt en. Det känns som att jag aldrig blir tagen på allvar. Känns som att jag alltid får klara mig själv...
Senaste veckan har jag gjort följande:
1) Jag har vart på apoteket och hämtat ut en sån därn påse man ska slänga medicin i. Har knött ner precis allt jag inte orkar se mer! Ska lämna in skräpet vilken dag som helst.
2) Fixade ett klippkort på Friskis nyligen, jag har nämligen börjat gymma. Något som får mig att må bra mycket bättre än ett litet piller. Inom loppet av en vecka har jag varit där 4 ggr. Sliter som fan på bl.a. cykel/roddmaskin med Raised Fist i öronen. (En musikjunkie, som pappa kallar mig, behöver go musik för att komma igång ju). Rodd är för övrigt rätt kul, men jag behöver ett par handskar.
3) Siktet är inställt på nytt jobb. Jag kan inte vara kvar när de jag tycker om att jobba med hela tiden försvinner. Jag har jobbat där i snart fyra år. Hela jag skriker efter något nytt, samtidigt som jag har varit för bekväm/lat/skraj för att leta efter något annat.
På vägen hem idag insåg jag, för femtielfte gången, att jag inte kan fortsätta leva på en deltidslön.
"När ska det bli något av mig..?"
4) Fått till en någorlunda bra dygnsrytm (med undantag för inatt) och ätit bra mat! Skippat datorn och TV:n och läst istället (håller fortfarande på med Slash's självbiografi). Dessutom har jag ägnat mer tid åt Nova. Inte bara för att hon varit sjuk utan även för att jag känner att jag haft mer ork nu.
Trodde aldrig att vi skulle bli så tajta som vi varit de senaste året, med tanke på hur skeptisk hon var när jag hämtade henne i Nyköping vintern 2005. Min baby!
5) Håller mig borta från allt som kan innebära kärleksbekymmer. Just nu orkar jag inte engagera mig i någon. Eller orka skulle jag väl kunna göra. Handlar kanske mer om rädsla än ork. Naiviteten har iallafall bytts ut mot en halvbitter, skeptisk intsällning med stora svårigheter att lita på någon.
6) Bokat in roliga grejer att se fram emot! Det lutar åt UK subs 28:e, Mad Sin i slutet på februari och tatuering (se bild) 11:e mars.
Jag hamnar "där nere" (om jag undviker ordet depression?! ..pfft?!) oftare än förut, men svackorna varar inte lika länge.
Som jag nämnt tidigare har jag valt att skita i mina piller. Jag vill kunna fungera utan dem och det har jag försökt göra klart för den läkare jag prata med sist (lik förbannat skickade hon hem mig med två recept!).
Inte undra på att folk tar livet av sig. Man får ju ingen hjälp ens när man ber om det (4 ggr nu), eller när någon annan ber om hjälp åt en. Det känns som att jag aldrig blir tagen på allvar. Känns som att jag alltid får klara mig själv...
Senaste veckan har jag gjort följande:
1) Jag har vart på apoteket och hämtat ut en sån därn påse man ska slänga medicin i. Har knött ner precis allt jag inte orkar se mer! Ska lämna in skräpet vilken dag som helst.
2) Fixade ett klippkort på Friskis nyligen, jag har nämligen börjat gymma. Något som får mig att må bra mycket bättre än ett litet piller. Inom loppet av en vecka har jag varit där 4 ggr. Sliter som fan på bl.a. cykel/roddmaskin med Raised Fist i öronen. (En musikjunkie, som pappa kallar mig, behöver go musik för att komma igång ju). Rodd är för övrigt rätt kul, men jag behöver ett par handskar.
3) Siktet är inställt på nytt jobb. Jag kan inte vara kvar när de jag tycker om att jobba med hela tiden försvinner. Jag har jobbat där i snart fyra år. Hela jag skriker efter något nytt, samtidigt som jag har varit för bekväm/lat/skraj för att leta efter något annat.
På vägen hem idag insåg jag, för femtielfte gången, att jag inte kan fortsätta leva på en deltidslön.
"När ska det bli något av mig..?"
4) Fått till en någorlunda bra dygnsrytm (med undantag för inatt) och ätit bra mat! Skippat datorn och TV:n och läst istället (håller fortfarande på med Slash's självbiografi). Dessutom har jag ägnat mer tid åt Nova. Inte bara för att hon varit sjuk utan även för att jag känner att jag haft mer ork nu.
Trodde aldrig att vi skulle bli så tajta som vi varit de senaste året, med tanke på hur skeptisk hon var när jag hämtade henne i Nyköping vintern 2005. Min baby!
5) Håller mig borta från allt som kan innebära kärleksbekymmer. Just nu orkar jag inte engagera mig i någon. Eller orka skulle jag väl kunna göra. Handlar kanske mer om rädsla än ork. Naiviteten har iallafall bytts ut mot en halvbitter, skeptisk intsällning med stora svårigheter att lita på någon.
6) Bokat in roliga grejer att se fram emot! Det lutar åt UK subs 28:e, Mad Sin i slutet på februari och tatuering (se bild) 11:e mars.
Juergen Eckel, Conspiracy Inc.
Fortsätter jag så här kan det väl inte bli annat än bra? Bättre...? Bäst...??
Vad tycker du?
Trackback