"Död åt mig, jag är 27 och sänkt..."
Födelsedagsfirandet var skitkul..tills det spårade ur och jag tappade kollen. Min rejäla whisky-fylla slog till på två röda. Det var iallafall så det kändes när kroppen talade om för mig att det var dags att spy. Att spy pga sprit var en ny upplevelse, precis som minnesluckorna.
Fisen hitta mig i ett toabås och satte mig i sitt knä. Hon släppte taget om mig för en sekund och jag slog bakhuvet i toaväggen. Det kändes som att jag befann mig nån annanstans, jag hörde bara hälften av det som sas och alla verkade va så långt borta.
Jag fick hjälp med ytterkläderna, in i taxi (där jag för övrigt försökt betala resan med en tjuga, haha..jag va bombsäker på att det var en hundring), av med kläderna och på med en t-shirt och nerbäddad på Fisens soffa. Jag minns att jag fippla med mobilen, sen däcka jag.
Jag var inte lycklig när jag vakna och ångest var bara förnamnet. Men grymt tacksam över att Sofia tagit hand om mig, med hjälp av både Ida och Niklas.
Spenderade större delen av eftermiddagen nerbäddad i soffan, käka pizza och kollade på "Lotta på Bråkmakargatan". Vid femtiden pallra jag mig hem på skakiga ben... Och en sak är säker; jag måste sluta med det där självdestruktiva beteendet.
Hela dan hade jag en å samma låttext (från Tysta Mari's "Hyran dödar lönen") snurrandes i huvet; "Död åt mig, jag är 27 och sänkt..."
MEN! Nu är jag på banan igen. Jack och jag har tagit en paus på obestämd tid. Han är inte bra för mig. Stort tack till er som dök upp i lördags!
Ida fixa min friss!
Fr. v: Ida, Fisen, Helen
Ögonfransarna, innan de hamna på bardisken :S
Anders, Therese, Helen och Fisen :)
Det blev inte så mycket bilder och de flesta såg ut såhär (...eller så sabba jag dem med min uppenbarelse, hehe):
Fisen hitta mig i ett toabås och satte mig i sitt knä. Hon släppte taget om mig för en sekund och jag slog bakhuvet i toaväggen. Det kändes som att jag befann mig nån annanstans, jag hörde bara hälften av det som sas och alla verkade va så långt borta.
Jag fick hjälp med ytterkläderna, in i taxi (där jag för övrigt försökt betala resan med en tjuga, haha..jag va bombsäker på att det var en hundring), av med kläderna och på med en t-shirt och nerbäddad på Fisens soffa. Jag minns att jag fippla med mobilen, sen däcka jag.
Jag var inte lycklig när jag vakna och ångest var bara förnamnet. Men grymt tacksam över att Sofia tagit hand om mig, med hjälp av både Ida och Niklas.
Spenderade större delen av eftermiddagen nerbäddad i soffan, käka pizza och kollade på "Lotta på Bråkmakargatan". Vid femtiden pallra jag mig hem på skakiga ben... Och en sak är säker; jag måste sluta med det där självdestruktiva beteendet.
Hela dan hade jag en å samma låttext (från Tysta Mari's "Hyran dödar lönen") snurrandes i huvet; "Död åt mig, jag är 27 och sänkt..."
MEN! Nu är jag på banan igen. Jack och jag har tagit en paus på obestämd tid. Han är inte bra för mig. Stort tack till er som dök upp i lördags!
Ida fixa min friss!
Fr. v: Ida, Fisen, Helen
Ögonfransarna, innan de hamna på bardisken :S
Anders, Therese, Helen och Fisen :)
Det blev inte så mycket bilder och de flesta såg ut såhär (...eller så sabba jag dem med min uppenbarelse, hehe):
Vad tycker du?
Trackback